Barnets ätutveckling – från mjölkdrickare till allätare, hur går det till?

Föreställ dig att du i hela ditt liv har levt på ljummen, söt mjölk, och plötsligt ska du lära dig äta mat med helt annan konsistens, smak och temperatur. Det är inte underligt om du tvekar i början och tycker att det både är märkligt och svårt, eller hur?

Sara Ask

5 min read

Skriven av Sara Ask

Legitimerad dietist

Barnets ätutveckling – från mjölkdrickare till allätare, hur går det till?Foto: Preggers

Att lära sig äta är en konst. Som vuxen tänker du nog inte på det eftersom så många tuggor hunnit passera under livets lopp att du gör det på rutin, men för ett litet barn är det mesta nytt. Vissa förmågor är medfödda, men stora delar av ätandet måste barnet lära sig, tugga efter tugga. Den viktigaste utvecklingen sker under barnets två–tre första levnadsår.

Barn är olika och utvecklas i olika takt, men i grova drag ser det ut så här:

0–3 månader
Ett nyfött barn har en medfödd förmåga att suga mjölk. Bebisens tunga rör sig in och ut för att få ner den flytande födan. Bebisen har också en sökreflex, som guidar barnet till mammans bröstvårta. Om man rör med fingret mot bebisens kind så vänder bebisen huvudet ditåt. Bebisen har också en bitreflex som gör att den biter ihop käkarna om man stoppar in något mellan tandraderna (eller rättare sagt där tänderna senare kommer sitta).

4–6 månader
Allt eftersom månaderna går blir bebisens sugande längre och djupare och bebisen börjar få mer kontroll över sina läpprörelser. Sakta men säkert övergår det reflexmässiga ätandet till ett mer viljestyrt. Nu börjar bebisen bli redo för att prova annan mat än flytande föda. Men det kan ta lite tid innan det blir som bebisen (och du!) vill. Kanske har du sett hur maten åker ur munnen på ett litet barn som får smaka puréer för fösta gången? Det är lätt att tro att det är för att barnet inte tycker om, och försöker spotta ut. Men det är för att tungan fortfarande arbetar fram och tillbaka i munnen. Med tiden börjar käke och tunga arbeta som en enhet och bebisen kan föra maten bakåt och ner i magen i stället. Den här tiden är extra lämplig att introducera fast föda på eftersom det är en tid när bebisen är mer mottaglig för nya smaker än senare i ätutvecklingen (efter 1-årsdagen).

7–9 månader
Nästa steg i ätutvecklingen är att bebisen börjar kunna bearbeta maten i munnen genom att med hjälp av tungan flytta maten från sida till sida. Även om bebisen inte har några tänder än kan den tugga maten mot tandköttet, först i enklare rörelser, upp och ner, därefter också i sidled. Bebisen börjar också kunna runda läpparna och med lite övning dricka från mugg. Även koordinationen mellan öga och hand förfinas så att det blir lättare för bebisen att själv plocka för sig matbitar och föra dem till munnen.

Den här fasen kan vara en utmaning, särskilt för bebisar som fortfarande har kräkreflexen långt framme i munhålan och kväljs vid minsta lilla ojämnhet i maten. Blandade konsistenser, som purékonsistens med bitar i, är ofta svårare än olika konsistenser var och en för sig. Vissa tycker att det är skönast att fortsätta suga i sig maten och föredrar välling och annan mat i flaska. Men det är viktigt att fortsätta erbjuda mat i olika smaker och konsistenser för att bebisen ska få öva.

10–12 månader
När bebisen närmar sig ettårsdagen börjar den få allt bättre kontroll över sina kroppsrörelser och blir stabilare i bålen, nacken och käken. Bebisens förmåga att bearbeta mat i munnen förbättras successivt, liksom förmågan att dricka ur glas, förutsatt att bebisen får öva vill säga. Det här är en jättebra tid att fortsätta låta bebisen prova olika smaker och konsistenser. I ettårsåldern, om inte förr, vill många barn styra ätandet själva. Om barnet tidigare glatt gapat så fort en sked mat närmat sig kan du som förälder tro att något gått snett om barnet plötsligt protesterar. Men det är ett naturligt steg i att bli en självständig ätare.

Från 1 år
Under andra levnadsåret blir barnets tuggande mer avancerat: underkäken börjar kunna röra sig i roterande tuggrörelser som effektivare behandlar tuggan i munnen. Barnet börjar också kunna bita av med kraft, även om det fortfarande är svårt med riktigt seg mat. Tungan och läpparna får fler användningsområden och barnet lär sig både slicka sig runt munnen och pluta med läpparna. Samtidigt som barnets munmotorik blir allt mer utvecklad går de flesta barn i den här perioden in i en skeptisk fas som gör att de inte nödvändigt vill äta allt som de skulle kunna. Det kan vara en tålamodsprövande fas för dig som förälder, men det är oftast inga konstigheter utan ett helt naturligt led i barnets utveckling.

Från 2–3 år
I 2–3-årsåldern kan de flesta barn äta det mesta, även om de som sagt inte nödvändigtvis vill äta allt. I takt med att barnet blir äldre utvecklas inte bara förmågan att äta utan även de sociala färdigheter. Eftersom större och erfarnare ätare är viktiga förebilder för barnet är det suveränt att äta så många måltider som möjligt tillsammans.

Vissa behöver mer tid – och hjälp på traven

För vissa barn tar varje steg på utvecklingstrappan längre tid. Det kan handla om många olika saker, till exempel svårigheter att tugga, att maten ofta hamnar i fel strupe eller läcker ut ur munnen när barnet äter. Det kan också handla om ökad känslighet i munnen och med det svårigheter att äta en rad olika livsmedel. Om du misstänker att något inte är som det ska, prata med ditt barns läkare. Därifrån kan du och ditt barn slussas vidare om till exempel en logoped eller dietist behöver se över ditt barns ätutveckling och ge råd för att komma framåt.

Sara Ask

Skriven av Sara Ask

Legitimerad dietist

Telefon

Hundratals relaterade artiklar, podcaster och mer väntar på dig i Preggers-appen.

Ladda ner Preggers idag.

10k recensioner
  • Ladda ner
  • Ladda ner
  • Ladda ner