Farmakologisk smärtlindring

Lustgas

Lustgas är den vanligast förekommande smärtlindringen under en förlossning. Lustgas är en blandning mellan syre och kväve som vid inandning minskar smärtimpulserna, ger avslappning och en berusningskänsla. Föderskan håller i andningsmasken själv och andas både in och ut i den under värken, för att andas vanlig luft i värkpaus. Det tar några andetag innan den smärtlindrande effekten kommer, och därför är det bra att börja andas i masken så fort värken startar. Lustgas är ofarligt både för den som föder och bebis. Vissa kan uppleva ett illamående, samt få en tillfällig förändring av syn, hörsel och känsel. Lustgas kan också ge overklighetskänslor och en känsla av att inte riktigt vara närvarande.

Epidural (EDA)

Epiduralbedövning är det mest effektiva smärtlindringen under en förlossning. Bedövningen används vanligen under öppningsskedet, från att du är öppen 3-4 cm. När en epidural läggs får du antingen sitta upp eller ligga på sidan. Efter att lokalbedövning getts i huden lägger en narkosläkare in en tunn kateter in i epiduralrummet i ryggen. Via den kan läkemedel ges som blockerar smärtimpulsen från livmodern. Läkemedel ges antingen som upprepade doser under förlossningen eller som en kontinuerlig infusion via en pump. En epidural ger ofta en mycket bra smärtlindrande effekt men en tryckkänsla nedåt kan fortfarande upplevas. Med en epidural går det bra att vara uppe och gå. Allvarliga komplikationer är mycket sällsynta. Till vanliga biverkningar hör: klåda, lindriga skakningar, svårigheter att kissa under och efter förlossningen. Studier har också påvisat ett förlängt förlossningsförlopp och ökad risk för att förlossningen avslutas med sugklocka.

Spinal

Spinalbedövning är en sorts ryggbedövning som vanligen används till omföderskor med ett förväntat snabbt förlossningsförlopp då effekten endast håller i sig i cirka två timmar. Att lägga en spinal går till ungefär på samma sätt som vid en epiduralbedövning men läkemedlet sprutas in direkt i spinalrummet i ryggen istället för epiduralrummet, och ingen kvarvarande kateter läggs in. Spinalblockaden har en snabb smärtlindrande effekt men ger ofta större bortfall i känsel och motorik hos den som föder.

Bäckenbottenbedövning eller Pudendusblockad (PDB)

En bäckenbottenbedövning, även kallad pudendusblockad (PDB), är en bedövning som kan användas i slutet av förlossningen för smärta under utdrivningsskedet eller om förlossningen avslutas med en sugklocka. Barnmorskan går antingen in med två fingrar i vagina och lokaliserar pudendusnerven på båda sidor och sprutar in lokalbedövning, eller så kan lokalbedövningen sprutas in via huden bredvid vagina, så kallad yttre PDB. När pudendusnerven blockeras med lokalbedövningen uppstår smärtlindring i nedre delen av vagina, mellangården och vulva. Bäckenbottenbedövningen kan störa krystkänslan. En yttre bäckenbottenbedövning läggs ofta efter att barnet är fött som smärtlindring inför att barnmorskan ska inspektera och eventuellt sy bristningar i vagina.