Järn till bebisen

Järn behövs för syretransporten i blodet och för att barnet ska växa normalt. En liten del behövs också för hjärnans utveckling. Rekommenderat dagligt intag av järn är 8 milligram om dagen för en bebis. Det är nästan lika mycket som rekommenderas för en vuxen man. Men en bebis varken kan eller bör äta lika mycket som en vuxen – det är därför det är så viktigt att maten bebisen får är järnrik. Det är inte meningen att du som förälder ska räkna på bebisens järnintag – inte alls. Det viktiga är att du vet vilken mat som innehåller järn, och att du serverar den till bebisen. Här följer några exempel:

Järnberikad gröt – köpt eller hemlagad

Om du vill koka egen kan du berika den med 1 msk smulat paltbröd eller med 1 msk finmixade solrosfrön.

Det går också att baka s k ”grötpinnar”, som bebisen kan hålla i handen: Blanda ¾ dl grötpulver med 0,5 dl havregryn och 0,5 tsk bakpulver. Tillsätt 1 msk rapsolja, 1 dl mosad banan/fruktpuré och 1 ägg och rör ihop. Bred ut en fyrkant på bakplåtspappersklädd plåt, ca 1 cm tjockt. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i ca 15 minuter. Låt svalna och skär upp pinnar, tillräckligt stora för att bebisen ska kunna hålla dem i handen.

Blodpudding

Ge i plockbitar eller stavar, eller mosad i lite ljummen mjölk. Blodpuddingen är förkokt och behöver därför egentligen inte tillagas. Men om du steker den, se till att yta inte blir för hård. Det kan vara knepigt för bebisen att hantera en hård stekyta och en krämig mitt samtidigt.

Tofu (fast)

Behöver inte tillagas utan kan ges i stavar eller i plockbitar. Eller serveras mosad med till exempel avokado. Eller i en smakrik gryta. Tofu är bra på att suga åt sig smak.

Leverpastej

Bred på babymackan eller ge skivbar leverpastej som plockbitar.

Köttfärssås eller vegofärssås

Mixa såsen fint ifall bebisen har svårt med konsistensen.

Linser, ärtor eller bönor

Röda linser är skalade och en bra start för magen. Koka och smaksätt med någon mild krydda och en skvätt olja eller kokosmjölk. Sedan kan du successivt prova mos av andra baljväxter, t.ex. kikärtor eller svarta bönor.

Lax

Ugnsbaka eller koka.

Nötter och fröer

Mixa till ”smör” så att inte barnet sätter i halsen. Nötter eller frön kan också mixas ner i t.ex. en gryta för att göra basen extra krämig och näringsrik.

Hur är det med bröstmjölken?

Bröstmjölken innehåller inga stora mängder järn – men där finns även ämnen som gör järnet extra lätt för kroppen att ta upp. Det innebär att bröstmjölken också bidrar med järn under tiden barnet lär sig äta annan mat. Modersmjölksersättning innehåller mer järn än bröstmjölk, för att kompensera för att det inte är lika lätt för kroppen att ta upp.

Inget järn i komjölk eller växtbaserad dryck

Komjölk och växtbaserad dryck innehåller i princip inget järn, därför är det bra att inte ge stora mängder till exempel i nappflaskan till barn under ett år. En skvätt till gröten eller för att värma blodpudding i är däremot inga problem. Mjölk innehåller mycket annat som är bra.

Frukt och grönsaker hjälper järnet på traven

C-vitaminrika frukter och grönsaker gör järnet i vegetarisk mat lättare för kroppen att ta upp. Citrusfrukter, palsternacka, paprika, blomkål och broccoli ger bra med C-vitamin.

Tillskott – bara för den som behöver

Vissa bebisar är så förtjusta i att amma eller ligga vid flaskan att de helst inte vill prova någon annan mat. Om det går månader utan att det blir några mängder att tala om kan du höra med läkare om det finns skäl att kontrollera bebisens järnförråd med ett blodprov. I de flesta fall visar provet att det finns tid att i lugn och ro fortsätta locka bebisen över till mer järnrik mat. Om det fortfarande går trögt med maten när barnet är i 8-10-månadersåldern, kan det vara läge att överväga järntillskott för att förhindra att barnet får brist på järn. Men det är ett beslut som bör tas av en läkare i så fall.

Nu kanske du undrar: Om järn är så viktigt – är det inte säkrast att ge järntillskott till alla? Men saken med järn är att kroppen inte kan göra sig av med överskottet om det skulle bli för mycket. Dessutom trivs sjukdomsframkallande bakterier extra bra i en tarm med mycket järn – och därför ges bara järn till den som verkligen behöver. Lagom är alltså bäst, även när det kommer till järn.