BLW – när bebisen själv får styra

När kan jag börja?

En förutsättning för att kunna börja med BLW–metoden är att bebisen är tillräckligt motoriskt utvecklad för att kunna äta själv. Med det menas att bebisen behöver kunna sitta stadigt i barnstol eller i ditt knä, orka hålla huvudet upprätt och klara av att grabba tag i maten, föra den till munnen och ”tugga” genom att pressa den mot gommen och sedan svälja. Många är redo för det när de är i 6-månadersåldern, det vill säga ungefär samtidigt som det är dags att börja med smakportioner. För andra kan det dröja lite längre.

Vad kan jag ge?

Storleken på maten ska vara ungefär som ett pommes frites, modell större, det vill säga tillräckligt stort för att bebisen ska kunna hålla maten i handen och gnaga från det som sticker ut. Det kan till exempel vara:

• Mjukkokt mat, som broccoli, rotfrukter, potatis eller ägg. Lite rapsolja eller annat flytande fett på grönsakerna framhäver smaken och ger bra fettsyror. Läs mer om fett här.
• Ugnsbakad mat, som lax, torsk eller annan fisk som lätt faller isär i bitar i munnen.
• Stänger av tofu eller blodpudding.
• Mjuka, skalade frukter, som banan, mjukt päron, mjuk mango och avokado.
• Grötpinnar, det vill säga hembakade stänger av järnberikad gröt, lätta för bebisen att hålla i handen. Läs mer om järn här.
• Babymacka, i form av mjukt bröd med matfett, leverpastej, hummus eller annat pålägg som gör att den blir hal och lätt slinker ner.

Eftersom det kan ta lite tid för bebisen att komma upp i tillräckligt stora mängder mat är bröstmjök eller modersmjölksersättning/tillskottsnäring en trygg bas under hela första levnadsåret – eller längre för den som vill. Det är lätt att tro att bröstmjölken vid det här laget är blaskig och näringsfattig, men den bidrar i allra högsta grad fortfarande med näring.

Sätter inte bebisen i halsen?

Den kanske vanligaste frågan när BLW–metoden kommer på tal är om inte risken är stor att bebisen ska sätta i halsen – en fullt naturlig rädsla. Men den forskning som hittills finns tyder inte på att bebisar som följer BLW–metoden sätter i halsen oftare än andra. Däremot händer det ibland att de försöker svälja en lite för stor bit mat med resultatet att de kväljs. Det som händer då är att bebisens medfödda skydd mot att sätta i halsen slår till och maten kommer upp igen. Om det händer – försök att avvakta lite innan du ingriper, för att se om bebisen kan lösa det på egen hand. Att kväljas då och då är ett led i att lära sig äta.

A och O för att förhindra att bebisen sätter i halsen, oavsett hur man ger mat:

1. Undvik hård mat och glatta, runda former, som runda korvslantar (skär hellre korven på längden!), hårda frukt- eller grönsaksbitar, hela nötter, vindruvor, körsbärstomater och annat som kan fastna i bebisens hals.
2. Se till att bebisen sitter upprätt.
3. Lämna aldrig bebisen utan uppsikt.

För- och nackdelar med BLW-metoden

Föräldrar som gillar BLW–metoden bruka vara väldigt positiva, eftersom de upplever att det här är en metod där bebisen direkt blir en aktiv ätare. Men som med allt finns både för- och nackdelar.

+ Bebisen får styra själv och det brukar vara uppskattat.
+ Lättare för bebisen att äta samma mat som övriga i familjen – ofta finns det något som går att BLW-anpassa.
+ Viss forskning tyder på att metoden kan minska risken för senare matkrångel.
− Den passar inte alla. För barn som är svaga i muskulaturen eller sent motoriskt utvecklade är det till exempel ingen lämplig metod.
− Det är svårt att veta exakt vad bebisen har ätit. Det är å andra sidan inget man behöver ha stenkoll på så länge bebisen växer som den ska och verkar må bra.
− Om bebisen tillfälligt är sjuk och hängig kan det vara svårt för den att orka plocka i sig tillräckligt med mat på egen hand. Då kan man behöva stödmata lite på sidan om.

Det är som med alla metoder. Ibland behöver man vara flexibel och ändra lite för att möta barnets behov här och nu.