Klassiskt dop eller modern namngivning

Dopet är en tradition som går långt tillbaka i historien och som egentligen handlar om att den som döps blir en del av kyrkan. De flesta föräldrar väljer fortfarande att döpa sina barn men allt fler hoppar över kyrka och religion, och fokuserar helt på barnet och namnet. Vilken typ av namngivningsceremoni man väljer säger något om föräldrarna, precis som valet av namn. Ska det serveras eftermiddagskaffe eller kvällsbuffé? Ska barnet få ett traditionellt namn eller ett som sticker ut? Idag är dopet ofta en personlig bebisfest, inte sällan med tillhörande underhållning.

Personlig touch

Att blanda det personliga med klassiska inslag är populärt idag. Att brodera barnets namn på dopklänningen eller namngivningskläderna är fint och personligt. Om det inte finns en dopklänning i släkten kanske du fyndar en vintage dopklänning på nätet och dukar med farmors broderade dukar, ärvt finporslin eller kanske udda koppar från någon loppis. Charmiga paket, sockersöta kakor och läckra tårtor ihop med kaffe och champagne sätter tonen.

Traditionellt dop

Ett traditionellt kyrkdop följer en viss ordning. Det börjar med att kyrkklockorna ringer och församlingen sitter ner. Dopföljet – föräldrarna, barnet och faddrarna – kommer in och går uppför altargången fram till prästen. Därefter inleds dopgudstjänsten med en psalm.

Någon, oftast en förälder eller en fadder, läser berättelsen om Jesus och barnen ur Markusevangeliet och prästen frågar sedan föräldrarna om vilka namn de valt till sitt barn. Någon av föräldrarna svarar med barnets alla förnamn. Prästen går fram till barnet, lägger handen på bebisens huvud och ber en bön, en vädjan till Gud om beskydd för det lilla barnet. Efter bönen gör vissa präster tre korstecken: ett på barnets panna, ett på munnen och ett på hjärtat.

Någon häller sedan dopvattnet från en kanna ner i dopfunten, församlingen står upp och läser den kristna trosbekännelsen. Föräldrarna får bekräfta att de verkligen önskar att barnet ska döpas och prästen tilltalar därefter barnet med alla förnamn och öser vatten på barnets hjässa tre gånger. Ceremonin avslutas med en bön om en god framtid och församlingen sjunger en psalm eller en annan kyrklig sång.