Metoder för igångsättning

Om du varit gravid och börjat gå över tiden för beräknat datum och förlossningen inte startat av sig själv brukar det göras en bedömning om du behöver en igångsättning. Barnmorska på din mottagning brukar ge dig information och boka tid för det. Ibland väljer man även att sätta igång förlossningen före det beräknade förlossningsdatumet. Detta kan exempelvis hända om mamman har diabetes eller någon annan sjukdom, havandeskapsförgiftning, svåra graviditetsbesvär, stark förlossningsrädsla eller om vattnet har gått utan att värkarna sätter igång. Igångsättning kan också behövas om barnet inte växer tillräckligt eller om det har någon sjukdom.

Hur lång tid en igångsättning tar eller vilken igångsättningsmetod som används beror på vilket utgångsstatus livmodertappen har, vilka omständigheter som finns med i bilden och på hur den som föder reagerar på de olika metoderna. En mogen livmodertapp är mjuk, framåtriktad, kort och har börjat öppna sig, medan en omogen livmodertapp är lång, sluten, fast i konsistensen och bakåtriktad. Om livmodertappen är omogen kan det ta 2-3 dygn innan du föder.

Igångsättning kan ske med följande fyra metoder:

Läkemedel med prostaglandin: Om livmodertappen är omogen ges läkemedel som innehåller prostaglandin som gör att livmodertappen mjukar upp och öppnar sig. Läkemedlet ges vanligtvis som en tablett som löses upp i vatten, eller som en tablett som du sväljer direkt. Detta brukar ges varannan timme tills dess att livmodertappen mognat. Prostaglandin kan ofta vara det första steget i processen för att starta en förlossning, för att sedan gå över till andra metoder.

En annan variant är ballongmetoden då man använder en BARD-kateter, även kallad ballongkateter. Det är en plastslang med en ballong i änden som förs in i slidan och fylls därefter med vätska. För att kunna lägga en ballongkateter behöver livmodertappen vara öppen minst en centimeter. Därefter sätts ballongen in och slangen tejpas fast på benet. Katetern sträcks successivt, cirka en gång varje eller varannan timme, för att på mekanisk väg pressa ut ballongen genom livmodertappen. Då livmodertappen öppnat sig till tre till fyra centimeter ramlar ballongen ut av sig själv men detta kan ta flera timmar. Ballongen kan ibland orsaka en rejäl ihållande ”mensvärk” och kvinnan kan behöva lätt smärtlindring, till exempel Alvedon.

Hinnsprängning (amniotomi) är en annan metod då barnmorskan tar hål på fosterhinnorna för att öka intensiteten i värkarbetet. Hinnsprängning kan göras vid cirka tre till fyra centimeters öppning och utförs med ett instrument som ser ut som en virknål. Att ta hål på fosterhinnorna gör i sig inte ont men värkarna kan bli väldigt kraftiga.

Då livmoderhalsen är tillräckligt uppmjukad, eller om man tagit hål på hinnorna, ges ofta ett värkstimulerande dropp. Denna metod kallas oxytocindropp och ges via en infart i armen. Droppet fästs vid en droppställning så att kvinnan kan gå runt och röra på sig. Barnmorskan kan reglera, höja eller sänka, intensiteten i värkarna. Många upplever att värkarbetet blir väldigt kraftigt av oxytocindropp och därför får man ofta epiduralbedövning i samband med detta. Värkstimulerande dropp kan också ges om det normala förlossningsarbetet avstannar.