Prematur: För tidigt född

När en för tidigt född bebis är stabil brukar det rekommenderas att barnet får känguruvård, som innebär att vara hud-mot-hud med en förälder. Det har visat sig främja överlevnaden eftersom det är ett väldigt bra sätt att hålla kroppstemperaturen, få hjälp att reglera den omogna matsmältningen och blodsockernivåerna. Det är också lugnande för dig som förälder att få känna barnets hjärta slå och få vara nära. Föräldrar till prematurfödda barn beskriver att det kan kännas overkligt att ha blivit förälder om det skedde väldigt tidigt och inte minst innan bebisen är stabil nog att ha i famnen. Att ha ett barn på sjukhus kan också innebära komplikationer med livet i övrigt. Det kan kännas som om äldre syskon eller husdjur försummas. Att behöva lämna sjukhuset kan också kännas som ett svek mot bebisen som är kvar. Om ni är två föräldrar – försök att ta ledigt tillsammans (föräldraledighet, sjukskrivning eller semester) för att stötta varandra. Be också om hjälp från familj och vänner med det praktiska.

Att få ett prematurfött barn som är lite närmare fullgånget, som är fött i vecka 34-36 kan ha sina alldeles egna utmaningar. Även om neonatalvård inte behövs kan det vara svårt att känna sig tillräcklig som förälder. En del sent för tidigt födda behöver mat var tredje timme dygnet om, men kanske inte är vakna så mycket och kan därför vara svårare att läsa av och ta längre tid att lära känna. Berätta för vårdpersonal om du funderar eller om något oroar dig.

I efterhand kan det vara svårt att minnas allt som hänt om ni har spenderat en lång tid på sjukhuset. Ett tips är att skriva en dagbok och dokumentera om den första tiden tillsammans, det kan vara skönt att gå tillbaka och läsa igenom och bearbeta det som skett. Att få ett prematurfött barn kan också göra det svårare att känna igen sig i de flesta beskrivningar av bebistiden. Kontakta en föräldraförening för prematurföräldrar eller be sjukhuspersonalen om tips och råd.