IVF och insemination: 9 snabba fakta om assisterad befruktning

Sedan 1 april 2016 har samkönade par samma rätt till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård som gifta eller samboende par.

Inför en assisterad befruktning får du och din eventuella partner göra en fertilitetsutredning. När alla prover och tester är klara får du råd av en läkare om vad som passar bäst: IVF, insemination eller att försöka på egen hand ett tag till.

Vid IVF plockar man ut ägg från dig och befruktar dem med spermier (din partners eller donerade) i ett provrör på ett lab. Man kan även göra IVF med donerade ägg. Det befruktade ägget (embryot) förs sedan in i din livmoder efter ca 2–5 dagar.

Vid insemination hjälper man spermierna på traven, genom att föra in dem i din livmoder strax innan eller i samband med att du har ägglossning. Man kan använda partnerns spermier eller donerade spermier.

Inför en IVF behöver du ta hormonsprutor för att stimulera äggproduktionen. Om du har en oregelbunden menstruationscykel kan du behöva hormonsprutor eller -tabletter även inför en insemination.

De allra flesta behöver flera försök för att bli gravida. Vid IVF blir ungefär en tredjedel gravida på första försöket och vid insemination är chansen runt 20 % per försök. Chansen påverkas bland annat av hur gammal du är.

Man får ofta flera embryon vid IVF. I Sverige sätter man vanligtvis bara in ett embryo åt gången – resten kan man frysa in i upp till 10 år, för att sedan tina upp och sätta in vid ett nytt försök senare i livet.

Reglerna för assisterad befruktning skiljer sig åt mellan olika regioner, men vanligast är att man får göra upp till 3 IVF-försök respektive 6 inseminationer via landstinget. Man kan även göra IVF och insemination på privata fertilitetskliniker.

Vid insemination utgår man från sista mensens första dag för att räkna ut BF (beräknat förlossningsdatum). Vid IVF beräknas graviditetens början från två veckor innan embryoåterföringen.