Vad är kolik? Förståelse och hantering av spädbarnskolik

Historisk bakgrund och dagens förståelse

Under 1950-talet etablerade barnläkaren Morris Wessel de första medicinska kriterierna för kolik, som beskrevs som ett tillstånd där "ett friskt barn gråter mer än tre timmar per dag, minst tre dagar i veckan, under minst tre veckor". År 2016 uppdaterades dessa kriterier till ROME IV, vilka nu baseras mer på föräldrarnas uppfattningar. Kriterierna beskriver kolik som situationer där "en frisk baby återkommande har långa perioder av intensivt gråt, irritation eller rastlöshet utan uppenbar orsak och som inte kan lugnas."

De tydliga tecknen: Hur känns kolik?

Föräldrar rapporterar ofta att deras barn verkar lida av magont. Tecken på kolik inkluderar barn som spänner sig, sparkar kraftigt, eller sträcker sig bakåt som en spänd fiolsträng. De kan även dra upp benen mot magen och bli röda i ansiktet av ansträngning. Vissa barn gråter så hektiskt att de knappt hinner andas, medan andra blir hesa. Problem med gaser eller svårigheter att göra avföring är vanliga, liksom problem vid matning där barnet kan svälja mycket luft eller sätta i halsen. Kräkningar efter amning eller flaska är också frekventa symtom. Detta skapar en enorm belastning för både barnet och föräldrarna.

Experttips: Hantera kolik effektivt

Det är svårt att exakt bestämma vad som orsakar koliken, men föräldrarnas intuition om barnets behov spelar ofta en stor roll i att förstå vad barnet försöker kommunicera. Forskning visar att en del barn med kolik senare kan diagnostiseras med tillstånd som migrän, vilket tyder på möjliga långsiktiga samband. Problem som stramt tungband eller en inte optimalt utvecklad tarmflora kan också bidra. Nyfödda saknar tarmflora vid födseln, vilken börjar utvecklas med tiden. En intolerans mot komjölksprotein är en annan möjlig orsak som kan kräva en övergång till mjölkfri kost, oavsett om barnet ammas eller får ersättning.

Genom att fördjupa vår förståelse av kolik och de utmaningar den medför, kan föräldrar bättre rustas för att hantera detta svåra tillstånd. Att konsultera barnläkare och ansluta sig till stödgrupper kan erbjuda ovärderliga resurser för att navigera genom dessa krävande tider.