Det borde ju vara ljuvligt. Men varför krisar relationen nu?

Under graviditeten ställs förhållandet på sin spets. Om kärleken innan dess hade sin betoning på något helt annat är nu villkoren annorlunda, och många relationer kan drabbas av något som liknar skrämselhicka. Kanske till och med kalla fötter. Känslor utanpå. Och innanför.

Kanske börjar du inleda alla meningar med "men när barnet kommer, då kan du inte…", och utvecklar en mer kritisk inställning till din partners nuvarande vanor, som inte alls överensstämmer med bilden du ser framför dig med en bärsele över magen.

Kanske drabbas du av svartsjukan från ingenstans, och får ett ansträngt förhållande till din partners mobiltelefon med inkommande sms, vilket inte heller är någon dundermedicin för den gemensamma tilliten. Ja, det händer en hel del just nu. Du själv kanske ifrågasätter dig själv och ditt utseende. Varför är hen med dig? Hen kan ju få vem som helst? Med andra ord ligger de flesta känslor utanpå huden, och som kvinna befinner du dig oftast i ett utsatt tillstånd, då är det vanligt att känns sig sårbar och svag. Många djupa känslor kan lätt komma upp till ytan, och gamla spöken kan göra sig påminda. Detta gäller även den blivande partnern, det är många känslor som kommer upp och mycket som man inte är beredd på. Med tanke på att det är du som är gravid som är i centrum av det hela, så sätter ju detta parrelationen i ett lite annorlunda läge.

Kroppens förändringar och den ökade tröttheten i takt med att kroppen blir allt tyngre kan också göra att det inte finns lika mycket lust och ork för att möta en partners behov. Knappt kanske ens dina egna – du har ju fullt upp med att agera drivhus åt er gemensamma bebis.

Och har du tidigare varit väldigt högpresterande, kan din ganska stränga inställning till dig själv och dina prestationer – även som gravid – skapa ytterligare frustrationer och irritationskänslor som måste pysa ut någonstans. I vissa fall finns det kvinnor som inte tänker ändra något i sitt liv till förmån för graviditeten – allt ska vara precis som vanligt. Och det ska heller inte synas, trots den krypande tröttheten som bara blir värre och värre. Hon ska helt enkelt vara överallt och leva sitt liv precis som innan, detta kan naturligtvis påverka en relation väldigt mycket när kvinnan inte riktigt lyssnar på varken kropp eller knopp.

Vill ni komma längre? Prata.

För att göra övergången till livet som småbarnsföräldrar så lite chockartad som möjligt så ska ni prata, prata och prata. Och desto fler samtal – desto bättre relation. Skulle det vara så att relationen sedan tidigare varit lite upp och ner, så är det bra att vara beredd på att det kan bli lite värre i denna tid, och kanske även under småbarnsåren. Men att vara förberedd och prata mycket är a och o. Och var inte rädda för att söka hjälp.