Välling och gröt – vad bidrar de med? Och vad kan de ersättas med om bebisen inte vill ha?

Gröt och välling har haft en stark ställning på menyn i Norden sedan medeltiden och mättat åtskilliga barn under årens lopp. Nuförtiden kan man både koka egen och köpa industritillagad. Köpt barngröt och barnvälling är i princip likvärdiga näringsmässigt. Det är framförallt konsistensen som skiljer dem åt. De innehåller ofta mjölk, spannmål (som havre och majs), vegetabiliska oljor exempelvis rapsolja och solrosolja och extra mineralämnen och vitaminer, exempelvis järn, zink, jod, vitamin B12 och vitamin D. Det finns ett strikt regelverk för välling och gröt för barn under 3 år, där såväl näringssammansättning som kvalitet på råvarorna regleras, men det exakta innehållet varierar mellan producenter.

Köpt gröt en säker järnkälla

En av de största fördelarna med köpt barngröt och –välling är att de är berikade med järn. En portion gröt (130 gram) innehåller runt 3 milligram järn och en flaska välling (200 ml) runt 2 milligram järn. Det motsvarar ungefär en tredjedel av rekommenderat dagligt intag av järn för en bebis. Järn är ett extra viktigt näringsämne för växande barn. Förutom att det som för alla andra behövs för att blodet ska kunna transportera syre, behövs det för tillväxten och för hjärnans utveckling. Rekommenderat dagligt intag av järn för en bebis är nästan lika högt som för en vuxen man, men en bebis varken kan eller bör äta lika stora portioner. Det är därför det är så viktigt att maten bebisen får är järnrik. Att rekommendera köpt, järnberikad gröt eller välling har varit ett sätt att säkra järnintaget för så många små barn som möjligt. Men det betyder förstås inte att det är enda sättet för ett barn att få i sig järn på. Exempel på annan mat som innehåller järn är blodpudding, kött, kyckling, lax, tofu, bönor, kikärtor och linser. Bröstmjölk och modersmjölksersättning innehåller också järn.

Fördelen med hemlagad gröt

Om du serverar hemlagad gröt kan du gärna berika den med järn exempelvis i form av ett par teskedar mortlat tunnpaltbröd, som du hittar bland knäckebröden i välsorterade livsmedelsbutiker. Det kanske inte låter som något kulinariskt tillskott, men faktum är att smaken inte påverkas. En fördel med hemlagad gröt är att konsistensen kan variera lite mer och att barnet får vänja sig vid en typ av gröt som kan finnas med på menyn resten av livet. Du kan använda dig av till exempel havregryn, grahamsgryn, smulade rågflingor eller rågmjöl.

När det gäller välling florerar det tyvärr en del mindre lämpliga recept. Det är till exempel inte bra att koka barnvälling på vanlig mjölk, eftersom mjölk är så järnfattigt och dessutom innehåller protein och salter i nivåer som kan vara onödigt höga för en bebis. Att byta komjölken mot till exempel havredryck är inget bra alternativ, eftersom det också riskerar att bli för näringsfattigt. Att blanda i kokosmjölk är inte heller någon lösning, eftersom det ger massor av energi, utan att tillföra några vitaminer eller mineraler. Vill man inte ge köpt barnvälling är det därför bättre att strunta i välling och servera gröt i stället.

Lagom är bäst

Samtidigt som gröt och välling kan vara en bra källa till näring är det viktigt att de inte tar för stor plats på barnets meny. Det behöver lämnas aptit till annan mat också, med annan konsistens och andra smaker. En bra tumregel är att inte sammanlagt ge mer än tre mål om dagen. Tre mål gröt/välling motsvarar mer än halva energibehovet under ett dygn för en 1-åring, så det är inte konstigt om ett barn som får mer än så inte är särskilt sugen på annan mat. Lagom är bäst alltså, även när det gäller gröt och välling!