Hur känns förlossningssmärta?

I vanliga fall pratar man om akut eller kronisk smärta men förlossningssmärta är inget av detta och skiljer sig helt från andra smärttillstånd. Vi har genom historien lärt oss att smärta signalerar fara, död eller sjukdom. Men värkar som sätter igång en förlossning är tvärtom en signal om något positivt. Nu ska det man väntat på och längtat efter äntligen ske!

Det finns ingen annan smärta som har ett positivt budskap på samma sätt som förlossningssmärtan. Inte heller finns det liknande tillstånd där smärtan kommer och går så att man får chans att pausa, vila, slappna av och hämta kraft inför nästa våg. Förlossningssmärta är alltså väldigt speciell. Hade den inte varit det, och hade kvinnor inte klarat av den, hade fortplantningen inte fungerat och människosläktet inte överlevt. Om man som förstföderska känner sig orolig kan man också tänka på alla kvinnor som faktiskt väljer att göra om det, en eller flera gånger.

Det är naturligt att känna nervositet inför förlossningen. Det gör ont att föda, ingen tvekan om det, så det är bra att vara förberedd och skaffa sig så mycket kunskap om förlossningsförloppet som möjligt. Den allra viktigaste förberedelsen är att kunna hantera och möta smärtan, vilket gör det extra viktigt att i förväg ta reda på vad som händer i kroppen under en förlossning. Det är också bra att läsa på och fråga sin barnmorska om olika former av smärtlindring, mammor har idag en aktiv roll i valet av smärtlindring. Men eftersom man aldrig kan veta hur en förlossning blir är det bra att inte bestämma för mycket i förväg. Försök samråda med barnmorskan i stunden och var beredd på att det bara går att styra en förlossning till viss del.

Ett sätt att möta smärtan är att låta och skrika. Det kan kännas skönt men det är väldigt olika mellan olika kvinnor om man gör det eller inte. Att skrika i panik är aldrig bra, då spänner man sig och kämpar emot och det går åt för mycket kraft. Men att skrika kan också göra att man slappnar av i underlivet och lättar på trycket. Det kan vara bra om man är rädd för att det ska gå för fort under utdrivningsskedet. Vill man ha maximal effekt av krystningarna är det dock mer effektivt att inte skrika just då.

Det tycks vara något som gör att kvinnor som fött barn glömmer smärtan efteråt. Många vittnar också i efterhand om att smärtan och värkarbetet var en exalterande känsla där smärtan visserligen kom i vågor med allt starkare kraft, men att det ändå gick bra bara de slappnade av och försökte andas koncentrerat mellan värkarna. Känslan under krystvärkarna, när kroppen tar över och skeendet inte går att stoppa kan upplevas som överväldigande, men samtidigt oerhört fascinerande. Och sen får man belöningen!